Nu är vi hemkommna från sjukhuset, och resultatet blev som förväntat tyvärr. Det är inga direkta fel på Lucas ögon utan det är signalerna i hjärnan som inte når ända fram till syncentrum. Vårt största hopp nu är att Lucas hjärnan "mognar" och att det på det viset kan göra synen lite bättre, så om det bara handlar om att han kan se konturer eller svaga färger. Allt blir ett steg framåt för oss. Jag kommer alltid att älska Lucas så mycket oavsett vad framtiden blir för honom, men jag önskar av hela mitt hjärta att han en dag kommer kunna se mig. 

 

Det är så jäkla jobbigt att leva i denna ovissheten. Kommer han kunna se i framtiden? Kommer han att kunna prata? Gå? Krypa? Oavsett vad så fixar vi detta tillsammans. Hittade denna fina texten nedan som jag tyckte passade så bra. 

 

"En gåva....   I år kommer nästan 100 000 kvinnor att bli mammor till barn med funktionshinder på ett eller annat sätt. Har du aldrig undrat hur mammorna till dessa barn blir utvalda?   Jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet.    Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok.   Gud ger ängeln ett namn och ler "Ge henne ett barn med funktionshinder".   Ängeln blir nyfiken, "Varför just henne Gud? Hon är så lycklig."   "Precis", ler Gud. "Kan jag ge ett barn med speciella behov till en som inte kan skratta? Det vore grymt".   "Men har hon tålamod?" frågar ängeln.    "Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sej kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne i dag. Hon har rätt känsla för sig själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte bli lätt".   "Men herre, jag tror inte ens hon tror på dej".  Gud ler. "Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk". Ängeln flämtar, "Självisk? Är det en dygd?"   Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva."   Ja. Här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men hon ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger "mamma" för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. När hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt blinda barn, kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk.   "Jag ska ge henne kraften att se det jag ser... okunskap, grymhet, fördomar och ge henne styrkan att stå över detta.  Hon kommer aldrig vara ensam. Jag kommer vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida.   "Och hur blir det med en skyddsängel?" frågade ängeln. Gud ler. "En spegel kommer vara tillräckligt."