Hej alla därute i sommarvärmen!

 

Har inte uppdaterat min blogg nu på sistone, har varit mycket på sista tiden och vi som är föräldrar till Lucas mår inte helt hundra ibland och kan vara på topp och då behöver man distansera sig lite. Men vi blir starka ihopa, och även hur svårt det är så kämpar man in i det sista och inget eller ingen kan komma mellan :)

 

Annars då? Jo hemma hos oss har det varit lite upp- och ner tyvärr, vi hade en svacka med Lucas förra veckan då han slutade äta som slutade i en inläggning på sjukhus men han har ju tyvärr alltid varit småkinkig med maten. Men det var inte just maten som oroade mig förra veckan, utan att jag upplevde att han krampade i intervaller. Han skrek och hela kroppen blev styv och stel och sen drog han ihop hela kroppen. Det var läskigt att se på, det var som att han verkligen hade ont någonstans. Imorgon ska vi in till sjukhuset och prata med vår barnläkare om detta, tur man har en av de bästa barnläkarna till Lucas, han är så snäll och mån om honom. 

 

Annars är det magläge som gäller för lillgossen, han blir ju 6 månader om exakt en vecka, och korrigerat blir han bara 5 månader så det är verkligen på tiden att han börjar bli stark i sin kropp nu! :) Tänk att det snart gått sex månader sedan, herrejisses vad tiden springer iväg. Idag hade vi besök av BVC, vi har nyligen bytt BVC för vår gamla favorit BVC sköterska på förra stället slutade och då blev det inte samma sak att gå dit, nu har vi ett BVC som ligger närmre hemmet. Och deras rutin när någon ny kommer dit är att göra ett hembesök, bvc sköterskan var jättetrevlig och vi satt och prata en lång stund. 

 

Eftersom Lucas bara ska vaccineras där så spelade det inte så stor roll att vi bytte heller. Alla läkarbesök framöver kommer att ske på barnhabiliteringen, och på tal om det så väntar vi ännu med att få en tid dit. Nu är det ju sommar och semester så kan tänkas att det tar ännu längre tid. Vi längtar så tills det kommer att komma igång, blir som en nystart och en ny kick av energi och lite av motivationen höjs. Sen Lucas låg i min mage och hela karusellen sattes igång i vecka 26 så har det varit så himla tufft, det har alltid varit något och hela ens liv vändes upp och ner. Man börjar känna lite att man går på sparlågan i kroppen nu, och att man behöver en rejäl knuff framåt. 

 

Glömde även säga att jag ska förmodligen få en tid till mödravårdspsykolog här i Ängelholm, jag har inte alls bearbetat allt som hänt under graviditeten och efteråt, så det ska bli skönt att prata med någon som kan hjälpa mig bli av med allt onda i kroppen som gnager i en.

 

Näe mina läsare, nu ska jag äta kvällsmat sen blir det ett bad för Lucas innan läggdags!