Var ett bra tag sen jag skrev nu, måste uppdatera mer. Fast å andra sidan finns det mycket inombords som jag inte vill skriva om. Ligger fortfarande inlagd på sjukhus och kommer göra det minst hela månaden ut tills jag får min nya lägenhet. Som jag längtar! Ringde hyresvärden och jag ska få välja golv själv så den kommer att bli så fin! Jag kämpar varje dag med med ångest, oro och försöker att äta så jag går upp i vikt. Men det är så pass illa nu att avdelningen ska koppla in ätstörningsteamet, så då kanske det börjar hända lite grejor...

 

Lucas växer på bra och utvecklas i sin egen takt, han kan fortfarande inte sitta eller hålla nacken uppe långa stunder, men med bra träning så ska det förhoppningvis bli bättre. Men risken att han någon gång i livet kommer att utveckla kramper är hög, läkaren sa att det är bara frågan om när det händer. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han slipper det. Jag kan bli så jävla förbannad på detta helvetes virus som han fick, vill bara skrika ut min ilska. Varför skulle han få det?! Min fina pojke!! FUCK cytomegalovirus!! Bara för att jag inte hade haft det som "vanlig" förkylning när jag var liten så fick jag det när jag väntade honom och det smittade honom. FAN! FAN! FAN! Men han är vår kämpe, sin viljestyrka och kämpaglöd visade han redan i magen när han ville ut för tidigt.